Våga använda rösten!

Något jag ofta lägger märke till är att många använder sig av handlingar istället för rösten. Och då när man berömmer hästen eller säger ifrån.
Tänk efter själva, att rycka i en rädd och uppstressad häst som man tycker gör fel, får det den att lyssna på dig? Jag tycker inte att det är okej iallafall, och nu säger jag inte att hästen inte ska ha respekt för sin ryttare, men det handlar inte bra om det, utan även att man själv respekterar hästen.

När Unni dummar sig ryter jag gärna till på henne för att visa för henne att det är inte rätt! Men det skadar henne inte på något sätt, eller hur? Att säga ifrån är bättre än att ta till med handlingar enligt mig, och särskiljt vid bestraffning om man nu kan kalla det för det. Det händer ofta att Unni inte lyssnar på mig, men dock i olika delar av ridningen, som tillexempel hoppning. Där sticker hon mer än gärna efter hindrerna. Så jag har rytit till på henne ordentligt några gånger, och hon stannar direkt. Hon blir helt paff. Men bättre det än att sitta och rycka i henne, eller hur? Man vill ju jobba med hästen och inte imot den.

Då man ska belöna hästen tycker jag att det är helt sjukt att folk bara klappar dom på halsen och thats it. När Unni och jag tillexempel tar ett dressyr pass så använder jag mig väldigt mycket av rösten, både för att hon ska gå fram lite extra för skänkeln och även för att berömma henne utan att störa i hennes mun tillexempel. För hur kul är det när hästen går som bäst och sen ska man klappa den med innerhanden på halsen t.ex. Då tappar hästen stödet och för att ge tillbaka det till den måste den bli störd i munnen. Och det är ju bara slöseri?

Jag tror att allt handlar om tonläget. Eller jag vet att det gör det! Skriker jag fram ett agresivt "BRA!!!", då skulle Unni bli helt paff och inte förstå vad hon gör fel, för då ryter jag till. Men har jag ett possetivt tonläge så ändras allting. Det är ju relativt självklart.

Jag brukar ju rida i ridhuset ofta, eller aa, 3-4 ggr i veckan nu för tiden då paddocken är fryst och det är mörkt ute. Och då ibland är det ju andra hästar och ryttare i ridhuset, men endast jag som berömmer med ord. Några berömmer inte över huvudtaget fören passet är klart, men sådant är jag inte alls mycket för. Hur ska då hästen veta då den är som bäst? När den går som jag vill? Unni håller sig i den formen jag berömmer henne i.

Men självklart så klappar jag henne på halsen också i mellan åt. Då finns även chanserna att hästen tar mer stöd på ytter, men sen kommer just det där igen. Att man måste ta tillbaka på inner handen också. Och hur mycket tror ni inte det stör hästen? Enligt mig och antagligen väldigt många hästmänniskor där ute som håller med mig, tycker att bettet ska vara så stilla som möjligt. Att såga ner en häst i form tillexempel tycker jag är hemskt! Och snacka om att förstöra hästens mun!?


Jag tycker att alla ni som häldre berömmer och straffar med handlingar ska testa att byta det till rösten i stället. Jag kan nästan lova att det kommer bli bättre!


Duktiga Unni som lyssnar på matte! :)

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0