.

nästan alla ryttare får ett speciellt band med sin häst och självklart känner jag ju att jag och sacke har det. speciellt om jag tänker efter hur han va när jag träffade honom första gången. första gången jag skulle rida sacke så hade han gått på bete i fyra månader och nästan inte alls blivit hanterad. jag fick gå och hämta honom eftersom han inte ville komma när stefan gick in i hagen. och han kom till mig direkt. vi red i en mindre hage och han lyssnade på precis allt jag ville. redan då kändes det så rätt och jag bara längtade tills han skulle bli min ( vilket var flera månader senare ). när jag fick sacke fick man absolut inte röra hand huvud, så fort man skulle ta av/på grimma så höjde han och slängde med huvudet. öronen för total förbjudna! han var hetsig när man skulle ta in/ut ur hagen och jag undrade vad tusan jag hade givit mig in på. men skamm den som ger sig. nu står sacke lös i gången och pussar på kommando ( dock pussas han alltid nu för tiden i hopp om att få godis såklart ;p ) och på senaste tiden står han och gosar jättemycket i stallgången. jag brukar stå och krama hans huvud och pussa honom upp över öronen. det känns som att han litar på mig och att han tycker om mig precis lika mycket som jag tycker om honom. skulle aldrig kunna klara mig utan honom.

du är mitt allt!